My way down

Har inte träffat baby på flera dagar nu, jag håller på att bli galen! Förhoppningsvis ses vi på lördag. Tycker det är speciellt jobbigt att vara ifrån varandra på kvällarna och nätterna, det är då jag börjar grubbla på saker och ting. Jag vill känna hans andetag i min nacke, hans armar runt min kropp och hans mjuka pussar. Ibland när vi ligger och myser stryker han mig på kinden, glittrar med sina ögon och säger "Gumman, du är så fin!", då tar mitt hjärta dubbla slag och ett töntigt leénde sprider sig över hela mitt ansikte och jag kan inte låta bli att känna mig riktigt lycklig. Känner du igen dig?

Åhh, vad jag saknar han! Min baby <3