My way down

Det är ungefär 4,5 månader sen jag gjorde slut med min första kärlek. Ibörjan kändes det jätteskönt, jag var så otroligt less han så jag ville spy så fort jag hörde hans namn. Han tog uppbrottet väldigt hårt, han ringde mig ofta och det var inte alls ovanligt att han grät (något han bara gjorde 1-2 gånger under dom 4 åren vi var tsms).

Vi har pratat i telefon ibland om olika saker, bara som vänner. Nu när jag har hunnit smälta att vi faktiskt inte är ett par längre och kunnat tänka tillbaka på allt fint som vi har delat tillsammans så har jag faktiskt börjat sakna han litegrann. Något jag aldrig i hela mitt liv trodde att jag skulle göra!

Jag har även sett (och upplevt) hur otroligt konstiga och knäppa killar det finns där ute och kommit på att T inte alls är en dålig kille. Han är ju helt underbar! Vi passar otroligt bra ihop som människor, vi bråkade aldrig och hade alltid kul tillsammans. Jag drömmen om han och hans familj & vänner nästan varje natt, att vi blir tillsammans igen.

Men tänk om vi skulle bli tillsammans och jag skulle såra han igen? Tänk om jag bara saknar att ha någon bredvid mig om natten och att veta var jag har han. Tänk om han hinner hitta sig någon ny?!

Jag vågar inte ens prata om det här med mina närmaste vänner, dom skulle ändå inte förstå. Hur ska jag göra? Jag är ganska säker på att han vill ha tillbaka mig, men man vet ju aldrig..